
Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
-
- The Wind and the Rain
- Viestit: 2498
- Liittynyt: 11.01.2013 15:49
- Paikkakunta: Kiikoinen, Suur-Vammala
Re: Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
^Tai laulu- ja soitinyhtye POPEDAn 15 GT Golden Turpo... 

Helsinki, July 31, 2012 - Once in a Life-time
Re: Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
Hyppäsi ruokaostoksilla tuo deluxe-ultimate ostoskoriin enkä raaskinut ottaa sitä sieltä pois. Nyt on hyllyssä molemmat versiot.
Re: Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
Uusimmassa Suomen Kuvalehdessä on River Boxista juttua. En ole vielä nähnyt sitä, mutta kuulemma hyvä lähes sivun tarina löytyy.
- kristin
- Jack Of All Trades
- Viestit: 184
- Liittynyt: 11.01.2013 12:16
- Paikkakunta: Tampereen liepeiltä
Re: Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
Työkaveri vinkkasi radiojutun, olikohan jo jossain täällä:
https://www.youtube.com/watch?v=Lia2zYqeXIw
https://www.youtube.com/watch?v=Lia2zYqeXIw
Re: Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
Eilisessä HBL:ssä oli tällainen kolumni. Kannattaa kahlata loppuun asti, jos toisella kotimaisella jaksaa.
Då rockstjärnor slocknar lyser de starkare än någonsin i mångas sinnen och minnen. Det blir samtidigt en tävling om vem som skriver bäst och snabbast om varför de var så speciella. Men varför inte i stället hylla legender innan de dör, oberoende när och hur de lämnar jordelivet, medan de ännu kan ta del av det som sägs?
En dag i december fylls sociala medier med hyllningar till Lemmy Kilmister. En dag i januari står David Bowie i tur. De seglar upp på listor, skivförsäljningen ökar och antalet visningar skjuter i höjden.
Bortgång väcker minnen; nostalgi blandas med sorg. Det är förståeligt, det är någonting fint mitt i smärtan. Samtidigt gäller samma sak som i privatlivet: borde vi inte uttrycka vår tacksamhet och kärlek innan det är för sent?
Motörheads konsert i Helsingfors den 6 december fyllde endast några futtiga spaltcentimetrar. Lemmys död täckte uppslag.
Bowies sista skiva väckte bara de mest inbitna fansen. Hans död undgick ingen.
De hann båda lyckligtvis med långa karriärer. De storstjärnor som dött unga har blivit allt från popkulturellt och skenheligt helgonförklarade till föremål för konspirationsteorier. Typexemplen är Tupac Shakur och Biggie Smalls.
Det finns gott om levande legender som börjar komma till åren. Enligt dagens melodi kunde mediehusen börja samla minneskrönikor på lager. Bara att damma av och publicera på direkten då alla från Ozzy Osborne till Madonna tar farväl.
I flödet ser jag nu nästan ingenting om Prince, Lars Ulrich, Angus Young, Eric Clapton, Mick Jagger, Eminem eller resten av legendgänget. Men då nyheten om deras död slår ner kommer jag garanterat få läsa att de alltid betytt löjligt mycket för löjligt många.
Det är förståeligt att man inte till vardags skriver om rockikoner som är viktiga för en. Men kanske vi borde göra det i varje fall lite oftare och tona ner döden? För visst luktar det hyckleri om man visar intresse först på begravningen?
Det här är inte kritik mot någon som gjort en hyllning nära dödsdagen. Men jag tror att fenomenet visar på en kulturell skuggsida som framför allt täcker journalistiken. Är det inte bakvänt att musiker uppmärksammas mest då de slutar spela för gott?
Den dag då Bruce Springsteen går vidare lär jag fälla en tår. Erfarenheterna av Lemmy och Bowie har dock fått mig att inse att jag inte ska skriva om honom just då, trots att han är den rocklegend jag vet mest om, som betytt mest för mig.
Däremot ska jag se honom om han ger en till konsert här i Finland och skriva om den i tidningarna jag jobbar för så mycket jag får. Jag ska fortsätta länka till hans låtar då och då, givetvis lyssna på hans musik, diskutera lyriken då jag har chansen och eventuellt pröva översätta hans låtar till svenska.
För jag hyllar The Boss och jag gör det nu.
JOHAN KVARNSTRÖM
Då rockstjärnor slocknar lyser de starkare än någonsin i mångas sinnen och minnen. Det blir samtidigt en tävling om vem som skriver bäst och snabbast om varför de var så speciella. Men varför inte i stället hylla legender innan de dör, oberoende när och hur de lämnar jordelivet, medan de ännu kan ta del av det som sägs?
En dag i december fylls sociala medier med hyllningar till Lemmy Kilmister. En dag i januari står David Bowie i tur. De seglar upp på listor, skivförsäljningen ökar och antalet visningar skjuter i höjden.
Bortgång väcker minnen; nostalgi blandas med sorg. Det är förståeligt, det är någonting fint mitt i smärtan. Samtidigt gäller samma sak som i privatlivet: borde vi inte uttrycka vår tacksamhet och kärlek innan det är för sent?
Motörheads konsert i Helsingfors den 6 december fyllde endast några futtiga spaltcentimetrar. Lemmys död täckte uppslag.
Bowies sista skiva väckte bara de mest inbitna fansen. Hans död undgick ingen.
De hann båda lyckligtvis med långa karriärer. De storstjärnor som dött unga har blivit allt från popkulturellt och skenheligt helgonförklarade till föremål för konspirationsteorier. Typexemplen är Tupac Shakur och Biggie Smalls.
Det finns gott om levande legender som börjar komma till åren. Enligt dagens melodi kunde mediehusen börja samla minneskrönikor på lager. Bara att damma av och publicera på direkten då alla från Ozzy Osborne till Madonna tar farväl.
I flödet ser jag nu nästan ingenting om Prince, Lars Ulrich, Angus Young, Eric Clapton, Mick Jagger, Eminem eller resten av legendgänget. Men då nyheten om deras död slår ner kommer jag garanterat få läsa att de alltid betytt löjligt mycket för löjligt många.
Det är förståeligt att man inte till vardags skriver om rockikoner som är viktiga för en. Men kanske vi borde göra det i varje fall lite oftare och tona ner döden? För visst luktar det hyckleri om man visar intresse först på begravningen?
Det här är inte kritik mot någon som gjort en hyllning nära dödsdagen. Men jag tror att fenomenet visar på en kulturell skuggsida som framför allt täcker journalistiken. Är det inte bakvänt att musiker uppmärksammas mest då de slutar spela för gott?
Den dag då Bruce Springsteen går vidare lär jag fälla en tår. Erfarenheterna av Lemmy och Bowie har dock fått mig att inse att jag inte ska skriva om honom just då, trots att han är den rocklegend jag vet mest om, som betytt mest för mig.
Däremot ska jag se honom om han ger en till konsert här i Finland och skriva om den i tidningarna jag jobbar för så mycket jag får. Jag ska fortsätta länka till hans låtar då och då, givetvis lyssna på hans musik, diskutera lyriken då jag har chansen och eventuellt pröva översätta hans låtar till svenska.
För jag hyllar The Boss och jag gör det nu.
JOHAN KVARNSTRÖM
Wanna change my clothes, my hair, my face
Re: Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
^Hyvä teksti, jossa on erinomainen pointti. Niin toisaalta oikein ja luvallista kuin onkin surra poismenneitä tähtiä, muistetaan idoleitamme silti tässä ja aina, kun he vielä ovat keskuudessamme, niin kuin me kaikki Brucea ja varmasti monet meistä myös monia muita. Kiitos siteeraamisesta!
Re: Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
Tätä tuli mietittyä Bowien yhteydessä. Bruce on toistaiseksi ollut vielä hyvässä kuosissa, mutta eihän sitä koskaan tiedä, mikä iskee. Voi jäädä vaikka rekan alle.
I was Bruced and battered, I couldn´t tell what I felt. I was unrecognizable to myself on the seats of HK-Areena 8.5.2013
Re: Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
Yle kertoo Brucen viimeperjantaisesta varainkeruuretkestä Floridaan (minne jäi jumiin lumimyrskyn takia, ja niinpä MSG-keikka peruuntui).
Keikan menettäneiden puolesta olisi toivonut, että pappa olisi vaan suoraan betaalannut, ja jättänyt nuo huutokauppakekkerit väliin...
http://yle.fi/urheilu/springsteen_ratsa ... si/8631375
Keikan menettäneiden puolesta olisi toivonut, että pappa olisi vaan suoraan betaalannut, ja jättänyt nuo huutokauppakekkerit väliin...
http://yle.fi/urheilu/springsteen_ratsa ... si/8631375
"Keikkajulisteessa luki:
Good Old Boys, Natural Boogie!"
Good Old Boys, Natural Boogie!"
Re: Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
Ja uutinen oli Urheilu-osiossa. Näinkin voi käydä.
Wanna change my clothes, my hair, my face
Re: Lehtijuttuja ja sensemmoisia (teemana Bruce)
^ niin eikäs mainita että tuon sinänsä jalon efortin takia äijä juuttui Floridaan ja 20 000 lipun ostajaa ja Bruce-fania jäi nuolemaan näppejään. Toki voi sitten spekuloida olisko keikka joka tapauksessa peruttu, ehkä tai ehkä ei, who knows.
31.07.2012 - when Helsinki turned to Heavenski